Har du hört frasen ”det du sänder ut får du tillbaka”? Det har du säkert och antingen har du funderat på vad det innebär redan eller också tillhör du dem som anser att det enbart låter flummigt och nöjer dig med det. Inget av dem är vare sig rätt eller fel i det stora hela, men jag skulle vilja be dig att fundera en liten stund på den frasen i alla fall – vad säger den dig när du tänker på den? Har du reflekterat över hur du kanske varit på dåligt humör en dag och tänkt under dagen att det var värst, har alla en dålig dag idag? Ligger det något i den eller är det ett andligt flum enbart? Jag skulle i alla fall vilja påstå att det ligger hur mycket som helst i den frasen eller det uttrycket.
Varför tänker jag på det nu då? Jo vi hade APT (arbetsplatsträff) på mitt kommunala förvärv i förrgår och vi fick frågan hur vi idag (från att ha varit en liten arbetsgrupp till att ha blivit fler) skulle vilja beskriva hur en bra arbetsmiljö ser ut. Och det är inte helt lätt. Men vi var helt överens om att bland det viktigaste av allt på just vår arbetsplats, är att vi när vi kommer till arbetet släpper vi allt det som kanske är jobbigt och trist privat utanför dörren, som om det vore en jacka, och tar på oss den professionella jackan istället. Jackan som innebär att vi ser de människor som kommer till oss varje dag, får dem att känna sig sedda, hörda och värdefulla. Och ja, det är jättesvårt ibland och betydligt lättare andra dagar, men nog så viktigt när det kommer till arbete med människor.
Kommunala verksamheter har som ledord/slagord: ”lågaffektivt bemötande”. Ett ord som egentligen inte är mer än ett fint ord om man inte även pratar om vad det innebär. Kanske är det även dags att lite djupare gå in på vad som faktiskt händer i människor vid ett lågaffektivt och vänligt bemötande, att mottagarens hjärna börjar spegla sändaren, alltså dig och då ofta, ofta per automatik går ner i varv och blir lugnare. Inte alltid, det vet jag också, men i alla fall väldigt ofta.
Det är nu vi kommer in på det här ganska nya begreppet spegelneuroner:
Av en slump upptäcktes spegelneuronen av italienska forskare i början av 1990 talet. De hade kopplat elektroder till nervceller i ett område i hjärnan på makakapor. Det man först upptäckte var att de här nervcellerna reagerade när aporna gjorde en viss rörelse, som exempelvis ta i något ätbart. Men snart såg man att samma sak hände hos en apa när någon annan, vare sig det var en forskare eller en annan apa tog i något ätbart. Det här har man senare visat stämmer hos människor också och första teorin var att det handlade om att underlätta inlärning. Men senare har man visat att de här spegelneuronerna är inblandade i empati. Vi kommer åt motpartens känslor genom att härma eller spegla den andres uttryck.
Det här har du säkert märkt i ganska vardagliga situationer – någon gäspar och nästan direkt gäspar du, någon ler stort och du smittas av leendet och ler själv. Eller om någon gör sig riktigt illa så känner du nästan smärtan fysiskt hos dig själv. (Ja, jag är medveten om att vissa människor har en störning och inte kan känna empati, men de allra flesta av oss kan det och det är det jag fokuserar på här).
Hur kan vi ha nytta av det här i vårt arbete?
Du som är arbetsledare, vare sig det är som chef, stödpedagog eller vilken ledarroll som helst, har ett stort ansvar här genom ditt eget uppförande. Men självklart har alla i en arbetsgrupp (eller i vilket socialt sammanhang som helst för den delen) ett ansvar att vara föredömen. Fundera på vilka slags beteenden som du vill se mer av och anamma sedan just det beteendet aktivt, det kommer att inspirera de du har omkring dig.
I en arbetsgrupp är det även bra att kommunicera det här regelbundet. Vi kallar det för att ”spegla” efter våra arbetspass, dels hur dagen varit, men även hur vissa situationer har påverkat någon av oss, hur man då hanterat det och eventuellt vad man lärt av det tills situationen kanske uppstår nästa gång eller kanske rent av hur vi genom vårt beteende och agerande kan försöka minimera risken för att det händer igen. Det här är något som jag skulle tro att många gör på sina arbetsplatser, men kanske inte utifrån medvetenheten om att det faktiskt handlar om processer i hjärnan på neuronnivå (det är kanske bara jag som är nördig nog att vilja ha reda på varför sånt funkar haha).
Beröm de beteenden och initiativ som görs för att stärka arbetskulturen och samarbetena. Vi är alla sociala varelser som behöver uppskattas och bli sedda!
Något annat att tänka på är att rädsla och stress hämmar förmågan att spegla andra och leva sig in i andras känslor eller situationer för den delen. Den stressade personen har fullt upp med att hantera sig själv just då och kan då självklart inte vara mottaglig för vare sig logiska argument eller vara positivt föredöme. Det du kan göra då, är att observera motparten och iaktta/uppleva den andras känslor (genom dina egna spegelneuroner då) och anpassa hur du kommunicerar utifrån motpartens läge.
Ha även i åtanke att även om du har en dålig dag själv, men försöker att kommunicera lugn och glädje till motparten, kanske genom att börja le, medvetet prata lugnt och mjukt, då kommer du själv faktiskt att börja må bättre då din hjärna reagerar på att du just ler och pratar ”avslappnat” – fake it til you make it, eller vad är det man brukar säga, det funkar även här.
Men mår man tillräckligt dåligt själv/är för stressad själv, går inte det här och då ska man självklart stanna hemma. Det här är något som jag spontant och icke-vetenskapligt belagt, tror att de allra flesta företag är fruktansvärt dåliga på – just att fånga upp stressade medarbetare, medarbetare med psykiskt dåligt mående, utifrån tanken på att detta speglar av sig på övriga arbetet och medarbetarna. Det läggs på den enskilde själv att förstå hur illa det är (eller övriga medarbetare som sedan ska säga till personen) och sedan själv se till att hen löser det. Här har företagshälsovården ett stort glapp i sitt arbete eftersom en företagshälsovård enbart ska jobba med det som är en arbetsrelaterad ”skada”. Men om FH skulle fånga upp en person som mår dåligt från början, oavsett grundorsaken, skulle nog allt fler arbetsplatser hålla sig friska med tanke på att även ohälsa speglar av sig på övriga.
Så, det som för många tidigare har setts som andligt flummande – ”det du sänder ut får du tillbaka”, visar sig alltså vara ett vetenskapligt faktum. Visst är det väl ganska fantastiskt att vi faktiskt kan vända på andras mående och samtidigt blir vi som en bonuseffekt faktiskt gladare själva?!
Veckans recept
Kanske odlar du tomater själv och börjar få smått panik nu då nätterna blir kyligare och tomaterna flödar över, både ute men även inne för att eftermogna i värmen. Och gör du inte det så finns det gott om prisvärda och goda tomater nu i affärerna. Så mitt tips denna vecka blir
Tomatsoppa
Jag satte ugnen på 200 grader varmluft. Skar ner två relativt stora schalottenlökar i bitar, skalade och halverade två vitlöksklyftor, och skar ett gäng tomater i mindre bitar och la alltsammans i en ugnsform med lite olja i botten. Saltade lite över det hela och la lite färsk timjan på. Så fick det här gå i ugnen ungefär 20 minuter, tills allt blivit mjukt och börjat såsa till sig lite.
Under tiden kokade jag upp en grönsaksbuljong (7 dl) en kastrull på spisen. När tomatröran gått klart i ugnen hällde jag över allt i grönsaksbuljongen och lät det koka under ytterligare ett par minuter. Tog sedan stavmixern och fick det hela slätt. Sedan hällde jag i cirka 2 dl havregrädde och smakade av med lite salt och svartpeppar. Snacka om god höstmat!
Till det här gjorde jag varsin liten tortilla pizza. Smidigare middag kan det nog inte bli
Comments powered by CComment